Å vad mysigt det ska bli sen när jag har mitt eget café och bageri...ja det är förstås redan i planeringstadiet(i min hjärna, alltså).

Går igång direkt. För fort. Jag vill ha mitt eget, inte vara beroende av nån.

Det passar ganska dåligt in med att jag just ska börja arbetsträna....hm....

(Fan vilken tid det tar; vill inte vänta på att kunna jobba på riktigt längre.)

Känner doften om jag blundar....

Kunderna? ja dem har jag tänkt bort....

Överlevde mötet. Det var inte ens så farligt; de var väldigt trevliga och vettiga; så det kändes till å med ganska bra!!!!

Ny rehabiliteringsplan(igen!), arbetsträning osv.

Ska försöka få plats på nåt cafe eller likande. Därfinns det ju saker att göra liksom; för det värsta är att komma till ett ställe där man mest känner sig i vägen. Jag menar på ett cafe finns det väl alltid mackor &sallader som ska göras, å disk som ska plockas åtminstone...

Har en gång i tiden jobbat på en Bistro, å trivdes jättebra. Där gjorde vi både pajerna, salladerna å mackorna själva. Liksom mack-fyllningarna, som skagenröra å sånt.

Det känns bra; hoppas bara att det går vägen den här gången. Har provat ett par ggr tidigare; då det inte funkat mer än ett par veckor innan kroppen(&hjärnan) sagt ifrån.

Mitt gamla yrke som förskollärare är inte att tänka på; då det bara är springvikariat som gäller. Dessutom har läkarna avrått från att gå tillbaka till barnomsorgen.

Har på nåt sätt nästan blivit allergisk mot stress efter utbrändheten.

Minsta stresssymtom så kör hjärnan igång på "fly&fäkta"-principen..tala om reptilhjärna...

Å stressad blir man också av att inte kunna påverka hur kroppen reagerar....den lever sitt eget liv!!!

För det är ju klart att man vill kunna jobba som en vanlig människa; med allt vad det innebär av social gemenskap, Bättre Ekonomi och en tryggare framtid.

Att slippa känna sig ifrågasatt hela tiden; för att man "går hemma".

Som om man hade valt det.