Singo

8 mars 2009 07:59

En sån söt tjej! :)

Yvonne

8 mars 2009 08:07

Panikångest ja, det leder ibland till krångligheter det.. Har det själv ibland, så jag vet!
Hoppas att hon blir av med det så småningom. Eller åtminstone kan kontrollera det. DET är det svåraste! Men fint att ni tar hänsyn till det!
Kram!

nilla

8 mars 2009 09:30

Oj, bor ni i Lappland typ?
Jättefina bilder båda två!

Mockapocka

8 mars 2009 10:21

Det ser helt underbart ut. Jag känner lukten av rök och korvgrillning. Härligt att vara ute allihopa på det sättet. Vill också ut på fjället...(lite svårt när man bor i V:a götaland)

Tant Grön

8 mars 2009 10:38

Va mysigt det ser ut, härlig natur, lite eld och korv. Bästa dagen, bortsett från att jag inte äter kött då, men det finns ju sojakorv :-)

rosalucia

8 mars 2009 11:41

Yvonne: Jo, det är besvärligt med panikångest. Men det har blivit bättre, med hjälp av medicin o terapi. Det är bara så svårt för omgivningen att förstå sig på...

Nilla: mamma o pappa bor i Lappland och vi vid Norrbottenskusten typ. Det är drygt 30 mil emellan.

Truddelutt

8 mars 2009 12:29

Mysigt!
Ta det lugnt på väg hem.
Kramen

Mita

8 mars 2009 12:55

Vad mysigt med en skotertur och korvgrillning, det saknar jag verkligen!

kapten

8 mars 2009 15:53

vad härligt det ser ut! känner nästan doften av grillning!
Själv ska jag stoppa in matlådan i micron strax
ha det så gott!

Lena

8 mars 2009 17:33

Vilken härlig utflykt!

Ha en skön kväll!

Kram Lena

Ann-Louise

8 mars 2009 18:32

Jag blir alldeles lyrisk när jag ser fjällen, skoter, naturen...det längsta jag brukar komma norrut är Sälen (och det är ju ingenting mot detta...) Lyckos er som har detta i vardagen!

stort och smått

8 mars 2009 21:17

Vad mysigt ni verkar ha haft det!!!

Malin

8 mars 2009 21:47

Det är precis sånt här som jag hade viljat göra på sportlovet m fam...men så blev det inte i år av olika anledn.

Kram

M.

8 mars 2009 22:40

Här regnar det på asfalten.

Åh, jag blir ju underbart avundsjuk på er! Ser så härligt ut! Jag älskar vinter och snö, bor i heeelt fel stad...

Bedårande grilltjej :)

Yvonne

9 mars 2009 08:43

Va skönt att det går åt rätt håll då!
Bedrövligt att folk inte kan acceptera och förstå... Vet ni vad det beror på eller kom det bara plötsligt en dag? Du behöver inte svara om du inte vill!

Kramar!

rosalucia

9 mars 2009 09:50

yvonne:Det började redan när hon var 6år, å vi vet inte varför. Sen har de gått lite i perioder hur jobbigt det varit; och just nu är det egentligen riktigt bra. Vi har försökt att hon(vi) ska vara så öppen med det som möjligt redan från början, dels för att kompisarna ska veta och förstå(vilket de verkligen gör; de är otroligt gulliga!!). Men också för att det inte ska vara nåt hon ska behöva dölja eller känna att hon ska skämmas för. Att det inte ska vara konstigare att gå till en barnpsykolog om man har ångest, än att man går till tandläkaren när man har tandvärk. Sen är det ju tyvärr så att många inte vill förstå
(mestdels vuxna!); å vi har fått krångla en hel del med skolan!!
Men nu funkar det som väl är jättebra där.

Yvonne

9 mars 2009 10:36

Vilka uderbara föräldrar hon har, som stöttar henne så helhjärtat och inte gör det till något konstigt eller fult! Heder åt er!
Härligt också att hon har så fina vänner som förstår också! Underbart!
Vuxna ja... Dom är oftast det stora problemet..
Skönt att hon har en bra period nu!
Kram på er!