Tro det eller inte, men igårkväll var febern tillbaka. Efter att ha varit borta i två dar....konstigt.

Våran lilla unge är nu hur snorig å hostig som helst....., så för att lindra tristessen blev det en ny Barbiefilm, trots spartider!!!

Till henne lönar det sig att köpa istället för att hyra, eftersom hon ser sina filmer hur många gånger som helst...eller tills de är för repiga att funka i dvd:n.

Så dieten med jordgubbsfestis och lättsaltade chips fortsätter....hm...

nåväl, det kunde varit värre.

Tyvärr tilltalar den dieten mej oxå, med ett litet tillägg av kanske centerchoklad och kaffe!!!

Men den funkar nog inget vidare...så jag måste försöka skärpa mej!!!

Till nåt helt annat.

Har sett, hört å läst hur många förfasar sig över dom som skaffar många barn!!!

Förstås efter att ha sett programmet på tv om en annorlunda familj!

Som jag tyvärr inte såg; så jag måste bara säga min mening i största allmänhet!!! (Inte direkt om den familjen alltså).

JAG tror att man visst hinner med sina barn, även om man har många; därför då är det nåt man verkligen prioriterar!!!

Man har VALT det livet helt enkelt, BARNlivet. Och Familjen är förmodligen både intresse, hobby och jobb på samma gång.

Efter att ha jobbat på dagis så har jag tyvärr sett både en- och tvåbarnsfamiljer, där barnet/barnen inte prioriterats det minsta.

Utan kommit på både tredje, fjärde eller femte plats efter jobbkarriär å egna aktiviteter i oändlighet.

Så sammanfattningsvis så tror jag det beror på personlighet och ens livsval hur man sköter om sin familj och sina barn.

Det beror INTE på hur många barn man har.

Sen finns det naturligtvis massor av tvåbarnsfamiljer som ger all tid i världen åt sina barn, liksom det finns storbarnsfamiljer (fast knappast så många!) som inte tar hand om sina...

 MEN nån skrev att kvalité är bättre än kvantitet; dvs att ett barn skulle ha det bättre och få mer kärlek o tid, än barnen i en större syskonskara.

Å DET TROR JAG INTE ETT SKIT PÅ...det fick mej nästan att se rött av ilska.

Dessutom tror jag inte att det är särskilt roligt att vara ensambarn(för barnet alltså), även om föräldrarna tycker det är bekvämt å bra.

(Sen finns det ju alltid familjer som av olika anledningar faktiskt inte får/kan ha så många barn som de vill, skaffa syskon osv..men det är en annan historia.)

puh...nu har jag fått säga vad JAG tycker...skönt...

sen får ju förstås andra tycka vad dom vill...........

Förhoppningsvis så "råkar" man ju inte heller bara få en massa barn...utan att det finns en önskan att utöka familjen!!!!!!!!!